Underbar upplevelselöpning med Happy Trail vid Västersjön.
Summerar sommaren; det har varit upp och det har varit ner. Fast det är väl så det brukar vara?!
För att börja från början så inledde jag med att åka på löparresa til Transylvanien sista helgen i maj. Ett helt fantastiskt äventyr! Resedagbok finns på www.johannaitransylvanien.blogspot.com.
Nästa planerade lopp, Mellbrisloppet är beskrivet i tidigare inlägg, var Bocksten Trailrun i fina Åkulla i Halland 4 juli. På grund av helt andra omständigheter blev det inte möjligt att starta. Fick trösta mig med att just den helgen var i princip tropisk hetta, så det hade varit riktigt jobbigt att ta sig igenom.
Sen följde en veckas semester på Sicilien utan någon imponerande löpning. Hade lite segt att komma ut överlag veckorna som följde. Undantaget under sommaren har varit Onsdagsglädje och framför allt Upplevelselöpningar med Happy Trail. Känslan att vara ute i naturen, skog, berg och backar - oslagbart i kombination med inspirerande coachning.
Till sist tog jag mod till mig och anmälde mig till UltraVasan 45. Planen var att ta mig igenom denna (sätta distansrekord) 22 aug. Därför fokuserade jag inte på fart (alls), utan mata kilometrar utan att för den skull skada mig. Efter loppet var tanken vila och så smått korta intervaller inför Helsingborg Maraton stafetten tre veckor senare. För att därefter två veckor senare genomföra Lidingöloppet.
1 aug deltog jag i Pålsjöterrängen 5km. Tuff bana, men jag tog in på småstigarna i slutet upp och ner. Man blir bra på det man tränar = trail. Tiden var nån minut bättre än förra året, inte speciellt nöjd med denna. Å andra sidan var det längesen jag tränat snabbhet och plats 13 av 60 kändes bra, många duktiga tjejer!
Två dagar före UltraVasan var jag rejält snuvig. Alla familjens väskor packades för tidig avfärd dagen före tävling, men vi kom aldrig iväg. Fredag och lördag låg jag helt utslagen med "ultraförkylning". Snopet är ordet!
Veckan inför loppet hade jag tagit det riktigt lugnt med träning. Första rundan efter förkylningen hade jag löjligt pigga ben, så bittert! Kraften och framförallt motivationen blev rejält stukad.
Någon meter före målgång i stafetten Helsingborgs Maraton.
Till min glädje blev jag inspirerad igen när jag sprang stafetten vid Helsingborgs Maraton. Sista sträckan, gjorde absolut inga kanontid (spurten är jag iaf nöjd med), men vilken stämning! Både med mina lagkamrater i Löparglädje Mallis och det var riktigt kul att peppa alla maratonlöpare som jag passerade på väg till mål. Vilka hjältar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar