Fjällmaraton i Sälen - vägen dit

Glädjehopp efter målgång Bagheera Fjällmaraton Sälen i lördags.

Helt fantastisk upplevelse! Mitt första maraton. På stigar. I vacker natur. Uppför och nerför berg. I strålande soligt Sälen. Som jag njöt!

Fast det började inte riktigt där förstås. Precis innan jag skulle åka till Transylvanien på trailcamp sista helgen i maj (johannaitransylvanien.blogspot.se) hade jag gjort slag i saken och anmält mig till hela fjällmaran. Jag ville ju springa hela - men skulle jag klara det?

Hemkommen från Transylvanien tog jag ett par lugna löparveckor. På jogg.se kunde jag välja ett maraton träningsschema som sträckte sig 12 veckor fram till 27 augusti. Visserligen ett program för ett asfaltslopp och med tidsmål på 4 timmar vilket vore är optimistiskt. Initialt hade jag egentligen ingen större tilltro till att lyckas följa en inrutad plan. Men jag visste att jag behövde långpass och kilometrar, det hade jag märkt redan på Göteborgsvarvet. Bestämde mig därför att försöka genomföra varje veckas antal km, även om inte varje enskilt pass följde schemat. Om det blev förhinder någon vecka så skulle jag försöka fördela mängden över två veckor.

Tror det var första veckan som familjen hade en kortvecka på Mallorca. Trevliga middagar med vin och väldigt varmt. Det gjorde mig inte speciellt sugen på långpass, men två distanspass med en hel del backe och en intervallpass i kort backe i eftermiddagsvärme. Jag hade redan innan räknat med färre km denna vecka och var nöjd med genomförandet.

Bjäre Challenge första helgen i juli.

Första helgen i juli, precis hemkommen, genomförde jag Bjäre Challenge fredag, lördag och söndag. Tänkte att det kunde vara bra träning i att hålla igång när jag redan är trött. Rusade från jobbet på fredagen för att delta i City Challenge 5km. Platt, men mest grus och stig och start vid Båstad hamn. Fick ingen riktig flyt men kom in på pers. Egentligen har jag ingen aning vad jag har sprungit 5an förut, kuperade Pålsjöterrängen är inte direkt jämförbar.

Lördag och Båstad halvmaraton med start i Torekov. Regnigt och småblåsigt vid starten. Planen var ett långpass och hålla igång hela halvmaran utan att krokna. Började med ganska pigga ben och försökte hålla mig i närheten av 5:30-tempo och inte rusa iväg. Betydligt mer av bansträckningen utanför asfalten än vad jag förväntat, trevligt! Jag hade fasat lite för de långa backarna (uppför), men klarade det mycket bättre än väntat. Utförslöpan ner till Kattvik var riktigt rolig, då kunde jag inte låta bli att dra på. En riktigt brant knix upp till Norrvikens trädgårdar. Inne i parken var jättefint fast ganska tungsprunget på grusgångarna. Strax efter fick jag "målkänning" och ökade tempot. Mina sista 3km till mål var bara 7s långsammare än mina sista 3km på 5km-loppet dagen innan. Skönt att känna sig så stark i avslutningen. Perset slaget med 3:28 på halvmaran (som jag sen har slagit med ytterligare 5:26 i augusti), vilket var riktigt roligt eftersom jag inte haft något tidsmål för dagen.

Söndagen var det Bjäre Trail Challenge 8km med start och mål i fina Norrvikens trädgårdar. Fick inte riktigt igång mina trötta ben. Första delen som gick mest uppför vackra Skåneleden var riktigt tung. Men går det upp så går det ner förr eller senare. Ca 3km utför var riktigt roligt, men ganska otippad trailsträckning på asfalt. Sista knycken upp till Norrviken var det tunga ben, men härlig känsla att ha genomfört hela Challenge. (En vecka senare kom ett diplom i brevlådan, men det hade varit roligare att uppmärksammas vid målgång.)

Fin trail från Skrea strand (Falkenberg) till Steninge.

Om målet är ett traillopp i bergen, så gäller det att träna på stigar och i backar så mycket som möjligt. Veckan efter Bjäre blev det 25km långpass på helgen längs den halländska kusten. Regn och blåst vägdes väl upp av fin trail med endast ett fåtal steg på asfalt. 

Skåneleden Landskrona till Helsingborg.

Veckan efter blev massiv träningsmässigt. Inledningsvis ett distanspass på stigarna hemmavid med tunga ben efter helgen. Sen ett tröskelpass 3km•2+4km på Skåneleden på väg från jobbet, Höganäs till Hittarp. Sen var det dags för korta intervaller som jag körde i Serpentinbacken för att få backträning; 4•(90s-60s-30s). Riktigt kräkjobbigt! På söndagen var vi uppåt 25 personer, mest Löparglädjefolk, som tog tåget till Landskrona för att springa tillbaka längs Skåneleden. Fantastiskt fint att få upptäcka Borstahusen - Rydebäck som jag inte testat förut. Kände mig riktigt stark och fick till ca 5km fartökning på sista delen Råå - Helsingborg. 25km in på kontot. Med lite värk i knäna bestämde jag mig för två vilodagar.

Upplevelselöpning i Klåveröd och trail på Kullaberg.

Åkte till Klåveröd en kväll och hängde med när Söderåsen FK hade upplevelselöpning. Lugn och varierande trail mestadels på stigar, men även över en mosse på och utanför spången. Riktig myslöpning. På helgen blev det en runda på underbara Kullaberg med Emilie och Jill.

I närheten av Skäret.

Sista veckan i juli var mest distans, 66km, och längsta passet 32km. För långpasset, 2km längre än vad jag sprungit förut, tog jag mig till Rekekroken. Härifrån följde jag Skåneleden via Svanshall, Skäret, Arild och upp på Kullaberg till Kullens fyr. Lyckades trilla på en stenig stig precis efter Arild. Fick mest ont i handen som jag tog emot med, men skrapade axeln rejält och lite på knät. Blev allt lite skakig, men sen jag konstaterat att benen var ok så kändes det bra. Handen kändes mindre väsentlig för en "knäpp" löpare. Vid fyren blev en kort paus innan jag fortsatte Skåneleden. Efter Mölle via kohagar, där jag lyckades krypa under en låg grind för att hamna rätt, förbi Lerhamn och Nyhamnsläge. Vid  Örestrand sa löparklockan 32km och då kände jag mig nöjd. 

Blev förvånad att kroppen inte blev mer sliten efteråt. Åkte till Färöarna på semester och där blev det två helt fantastiska trailrundor! Men de är värda ett särskilt inlägg tycker jag, så mer om det nån gång. Hemkommen var det dags för Pålsjöterrängen som jag skrivit om, liksom Dödens zon på Kullaberg. Följande helg sprang jag Prinsens minne, sista långpasset, och sen var det två veckor kvar.

Det behövdes verkligen två dagars vila efter Prinsen. Knäna var lite trötta. Veckans distans var kort, med bara tre pass, men benen var oroväckande sega. Veckan inför den stora dagen, Sälen Fjällmaraton, inleddes med 5km lugn jogg. Kändes rätt tungt trots den korta sträckan. Kom inte riktigt igång förrän jag var hemma igen. Onsdagen planerades 5km plus 1km tävlingsfart/fartökning. Kroppen kändes bättre men samtidigt lite segt att komma igång. Bestämde mig för att köra passet som Micke rekommenderade inför Varvet, för att känna lite fart i benen. Passet blev 4km i skogen, sen 3•300m i hög fart med 100m joggvila på asfalt och sen 1km nedjogg hem. Jag var redo!

Dunderpers på Prinsens minne

Så fantastiskt glad efter målgång.

Efter måndagens runda på Kullaberg följde backintervaller med Löparglädje på onsdagen. 3 hela kinesen och 3 drygt halva, kändes inte alltför långt eller tungt. På torsdagen vaknade jag med rejält trötta ben. Insåg fort att tröskel var nåt jag kunde glömma direkt. Oftast brukar det "lossna" efter några kilometrar, men det hände aldrig. Benen var som bly och vid 8,5 km stängde jag av klockan och promenerade sista biten hem. När hände det senast?

Ganska konfunderad över mina trötta ben när det blev lördag. Hela veckan hade prognosen visat ösregn och blåst inför Prinsens minne i Halmstad. Sammantaget hade jag därför inga större förhoppningar kring nån bra tid på halvmaran. På mitt schema; 30km och sista långpasset inför Sälen. Verkligheten - ta mig runt den där halvmaran och känna mig nöjd med att ha genomfört sista långpasset. 

Snackade med lite Helsingborgsfolk innan start. Sköna Löparglädjetjejerna Pernilla, Marie och Malin som skulle genomföra sitt första halvmaralopp. Sen uppvärmning två km jogg följt av dynamisk stretch och två fartökningar. Inga konstigheter. Det regnade, men var inte speciellt kallt. Hann se herrvinnaren gå i mål och härliga Musse komma tvåa. Såg att han oxå sprang i Kinvara, det var ju ett bra tecken. 

Ställde mig längst bak i startfållan för under 5min/km. Optimistiskt - visst! Men jag gillar att komma igång och första km är ganska smal. Känns benen ok testar jag att ligga på 5:30. Räknade ner från 10 till start och var igång. Benen kändes faktiskt lätta och det flöt på bra första km genom skogen där jag passerade en och annan löpare. 5:22 är snabbt för halvmaran, men ändå ok. 

Var medveten om att farten brukar öka på asfalten, vilket den gjorde. Inledningsvis höll jag medvetet igen några steg, men eftersom benen var lätta ville jag ändå låta benen flyta på. 5:03 följt av 5:06 var egentligen alldeles för snabbt, men fasligt kul när det känns så lätt. Ner på sandiga stigar och 5:12 5:15, vilket kändes mer rimligt, men sen kom ändå 5:07 med fina ryggar att följa. Sen visste jag att det skulle komma en riktigt jobbig backe, banans tuffaste. Kortade stegen och matade på, släppte förbi någon. 5:26 och jag var nästan uppe vid Tylösandsvägen. Tydligen var monsterbacken inget monster.

Flack cykelbana lätt utför längs med golfbanan mot Tylösand, mycket tacksamt. 5:13 inklusive gel och vatten, 5:04 5:00 och första milen avklarad. Tiden troligtvis min näst snabbaste på milen. 5:07 och här någonstans vände banan ner mot böljande grusstigar vid havet 5:23 5:09 5:01 5:11. 15 km avverkade och jag började bli trött. Vi hade kommit tillbaka och sprang nu motsatt håll från när vi startade med havet på högra sidan. Hade en bra rygg men spanade intensivt efter vatten. 5:08 och äntligen såg jag vätskestationen. Klämde i mig lite mer gel och kände att ganska mycket hamnade på hakan. Gick ett par steg för att få i mig vattnet och det var tungt att komma igång 5:29.

Kollade på klockan och såg att det skulle bli PB även om jag inte kunde hålla hög fart i mål. 1:52 kanske jag inte skulle hoppas på, men under 1:53 kanske och definitivt under 1:55. Men benen var riktigt tunga nu. Mindre partier av lös sand stannade nästan benen. 5:23 5:32 Blev omsprungen och kämpade att hålla upp blicken och att ha bra frekvens på stegen. Här och där stod några tappra och uppskattade hejarklackar. "Du ser pigg ut". Tack men tungan hänger vid knäna. 

Kilometer 20 5:24. Det gick bara inte att öka. Kändes som jag snubblade fram. Här vid Brottet är trots allt känslan av att det är nära till mål. Så många gånger jag har sprungit den sträckan under min gymnasietid. Över asfalten in i skogen. En tjej och en kille passerar mig i bra fart. En skylt säger 500m kvar. Det är inte läge för långspurt idag. Sista biten av grusvägen är kantad av publik och jag hittar nån liten växel och när jag vänder vänster på gräset mot målportalen vet jag att det är kort upplopp och jag maxar över gräset i mål. Km 21 5:11. 

Stoppar min klocka på armen på 1:50:03 - det kan väl ändå inte stämma? Har inte kollat tiden alls sista kilometrarna, bara fokus på att jag ska ta mig fram. Sneglar på klockan vid mål som visar strax under 1:50:30. Jag var ju inte först att passera startlinjen, så det borde ju stämma. Hurra! 

Glädjefnatt och ett stort leende! Mitt tidigare pers från början av sommaren i Båstad var 1:55:27 som jag varit riktigt glad för. Då hade jag en väldigt behaglig tur fram till ungefär 15km, sen ökade jag in i mål. Upplägget i Halmstad att det kändes ganska "lätt" och gick fort fram till 15km och sen var det bara överlevnad. Officiell tid Prinsens minne 1:50:01. 

Blåsigt under loppet, men knappt nåt regn. Ett tag efter målgång öppnade sig himlen och då vräkte det ner. Körde en nedjogg om 2km i hällregnet och fick ihop 25km. Trots att det inte blev 30km fick jag ihop veckans 58km vilket känns viktigare.

Pålsjöterrängen 2016

Sista lördagen i augusti, i år den 6e, går Pålsjöterrängen som arrangeras av Helsingborgs OK. Litet trevligt arrangemang med en 5km-runda som utmanar rejält och med avslutning upp- och nerför Landborgen. Har varit med på 5km 2014 (29:32) och 2015 (27:52) så 2016 är tredje gången gillt. På mitt program stod 20km långpass, gärna maratempo sista 10. Joggade därför till Pålsjö och kunde räkna in första 5km.

Inför startskottet 5km vid Pålsjö slott.

Startar alltid för fort. Samtidigt vet jag ju att det blir väldigt trångt efter gräsmattan, så då kan andra få slåss om att komma fram. Efter en kort passage mellan stigarna följer den första km motionsslingan lätt utför. Andra km börjar det bli jobbigt. Den springs på singletrack i skogen. Över bäckar, stubbar och pinnar svagt uppför. Ytterligare en dryg km får man lyfta på fötterna där stockar ligger tvärs över stigen.

Fram till 4km kommer en bit på motionsslingan. Sen börjar banans roligaste parti på en smal stig som slingrar sig upp- och nerför Landborgen. Där brukar jag springa om, men jag tog en rygg och fick en rätt behaglig tur.

Väl uppe fanns krafter att öka sista biten till mål och passera "ryggen" som jag följt. Banan avslutas med den coola överväxta allen, som att springa i en tunnel, som leder till Pålsjö slott och en kort sväng på gräsmattan framför slottet. Nästan en minut snabbare än förra året.

Sötaste vattenlangaren.

Nästa klass är 10km, två varv på 5km-rundan, och då var det sambons tur.

Så långt hade jag fått ihop 10km av de 20 som stod på mitt schema. När tävlingarna var slut sprang jag en sväng på stigarna och obanat i Pålsjö. Sen följde jag stigarna längs Landborgen från Thalassa till Tinkarp. Vände ner till havet vid Glenns backe (bilden) och följde bort till Hittarpsrevet där jag vände hem. Detta innebar 10km och totalt 20km - check! Loppet på 5km får räknas som en fartökning.

Dödens zon på Kullaberg

Nimis.

Igår var jag på fina Kullaberg med fem sköna trailtjejer. Lotta som hittar överallt på berget föreslog Kullamannens runda Dödens zon.

Från Mölle börjar det upp upp och upp, inte tekniskt. Inledde med sega ben men bestämde mig för att jobba med backarna och jogga på, inte gå. Det gick inte fort, men jag höll ut! 

Nästa del är en smal trixig utförslöpa ner till klapperstenarna vid havet. Här öppnade sig himlen och blötte ner både oss och stenarna. En knapp kilometer längs havet till Nimis. Klapperstenarna hade till stora delar försvunnit under växtlighet. Vi fick bitvis ta oss fram under träden inne bland snåren.

Framme vid Nimis hade regnet upphört sen en stund och himlen var blå. Upp därifrån är det riktigt brant. Inget som är springbart (för mig), det är bara att mata på med stora kliv. Rötter, stenar och däremellan jord som var ganska lerig och hal.

Håkulls mal.

Närkontakt med enbärsbuskarna på Håkull.

Toppen av Håkull.

Sen följer en bit längs blå led som böljar upp och ned. Vid Håkull viker vi av brant ner till havet vid Håkulls mal. Därifrån är det klättring upp. Först på lösa stenar, sedan mest jord där det är svårt både att få rejält fäste och hitta grepp för händerna. Efter en stunds klättring korsar man en stig. Riktningen är fortsatt upp, till toppen av berget. Här är berget täckt av löv, kvistar och stenar, men det går att kliva uppför. Meningen är att hamna på en stig, men för andra gången hamnade jag i de enbärsbuskar som omger toppen... Det tar tid att ta sig igenom eländet, men lite kul ändå på nåt vis!

Strax nedanför Kullens fyr.

Från Håkull går stigen utför och följer mestadels blå led när den slingrar sig upp och ner längs berget. Hade en stark dag och orkade mata på med långsam jogg uppför. Vid fyren behövde vi alla fylla på vatten och här på bergets andra sida träffade vinden med full kraft. Vi tog branten ner efter fyren och kom sen på den röda leden mot Mölle. Vindarna är mäktiga naturkrafter med vågor som sköljde över bryggan i Ransvik. Strax därefter hördes ett brak och jag såg ett stort träd brytas rakt av i blåsten.

Solvik.

Även i Mölles Solvik var bryggan översköljd. Brevid hamnen trängdes vågsurfare med sikte på den bästa vågen. För vår del hittade vi stolar i lä i solen och fyllde på med varm surdegsmacka och kaffe.