Så fantastiskt glad efter målgång.
Efter måndagens runda på Kullaberg följde backintervaller med Löparglädje på onsdagen. 3 hela kinesen och 3 drygt halva, kändes inte alltför långt eller tungt. På torsdagen vaknade jag med rejält trötta ben. Insåg fort att tröskel var nåt jag kunde glömma direkt. Oftast brukar det "lossna" efter några kilometrar, men det hände aldrig. Benen var som bly och vid 8,5 km stängde jag av klockan och promenerade sista biten hem. När hände det senast?
Ganska konfunderad över mina trötta ben när det blev lördag. Hela veckan hade prognosen visat ösregn och blåst inför Prinsens minne i Halmstad. Sammantaget hade jag därför inga större förhoppningar kring nån bra tid på halvmaran. På mitt schema; 30km och sista långpasset inför Sälen. Verkligheten - ta mig runt den där halvmaran och känna mig nöjd med att ha genomfört sista långpasset.
Snackade med lite Helsingborgsfolk innan start. Sköna Löparglädjetjejerna Pernilla, Marie och Malin som skulle genomföra sitt första halvmaralopp. Sen uppvärmning två km jogg följt av dynamisk stretch och två fartökningar. Inga konstigheter. Det regnade, men var inte speciellt kallt. Hann se herrvinnaren gå i mål och härliga Musse komma tvåa. Såg att han oxå sprang i Kinvara, det var ju ett bra tecken.
Ställde mig längst bak i startfållan för under 5min/km. Optimistiskt - visst! Men jag gillar att komma igång och första km är ganska smal. Känns benen ok testar jag att ligga på 5:30. Räknade ner från 10 till start och var igång. Benen kändes faktiskt lätta och det flöt på bra första km genom skogen där jag passerade en och annan löpare. 5:22 är snabbt för halvmaran, men ändå ok.
Var medveten om att farten brukar öka på asfalten, vilket den gjorde. Inledningsvis höll jag medvetet igen några steg, men eftersom benen var lätta ville jag ändå låta benen flyta på. 5:03 följt av 5:06 var egentligen alldeles för snabbt, men fasligt kul när det känns så lätt. Ner på sandiga stigar och 5:12 5:15, vilket kändes mer rimligt, men sen kom ändå 5:07 med fina ryggar att följa. Sen visste jag att det skulle komma en riktigt jobbig backe, banans tuffaste. Kortade stegen och matade på, släppte förbi någon. 5:26 och jag var nästan uppe vid Tylösandsvägen. Tydligen var monsterbacken inget monster.
Flack cykelbana lätt utför längs med golfbanan mot Tylösand, mycket tacksamt. 5:13 inklusive gel och vatten, 5:04 5:00 och första milen avklarad. Tiden troligtvis min näst snabbaste på milen. 5:07 och här någonstans vände banan ner mot böljande grusstigar vid havet 5:23 5:09 5:01 5:11. 15 km avverkade och jag började bli trött. Vi hade kommit tillbaka och sprang nu motsatt håll från när vi startade med havet på högra sidan. Hade en bra rygg men spanade intensivt efter vatten. 5:08 och äntligen såg jag vätskestationen. Klämde i mig lite mer gel och kände att ganska mycket hamnade på hakan. Gick ett par steg för att få i mig vattnet och det var tungt att komma igång 5:29.
Kollade på klockan och såg att det skulle bli PB även om jag inte kunde hålla hög fart i mål. 1:52 kanske jag inte skulle hoppas på, men under 1:53 kanske och definitivt under 1:55. Men benen var riktigt tunga nu. Mindre partier av lös sand stannade nästan benen. 5:23 5:32 Blev omsprungen och kämpade att hålla upp blicken och att ha bra frekvens på stegen. Här och där stod några tappra och uppskattade hejarklackar. "Du ser pigg ut". Tack men tungan hänger vid knäna.
Kilometer 20 5:24. Det gick bara inte att öka. Kändes som jag snubblade fram. Här vid Brottet är trots allt känslan av att det är nära till mål. Så många gånger jag har sprungit den sträckan under min gymnasietid. Över asfalten in i skogen. En tjej och en kille passerar mig i bra fart. En skylt säger 500m kvar. Det är inte läge för långspurt idag. Sista biten av grusvägen är kantad av publik och jag hittar nån liten växel och när jag vänder vänster på gräset mot målportalen vet jag att det är kort upplopp och jag maxar över gräset i mål. Km 21 5:11.
Stoppar min klocka på armen på 1:50:03 - det kan väl ändå inte stämma? Har inte kollat tiden alls sista kilometrarna, bara fokus på att jag ska ta mig fram. Sneglar på klockan vid mål som visar strax under 1:50:30. Jag var ju inte först att passera startlinjen, så det borde ju stämma. Hurra!
Glädjefnatt och ett stort leende! Mitt tidigare pers från början av sommaren i Båstad var 1:55:27 som jag varit riktigt glad för. Då hade jag en väldigt behaglig tur fram till ungefär 15km, sen ökade jag in i mål. Upplägget i Halmstad att det kändes ganska "lätt" och gick fort fram till 15km och sen var det bara överlevnad. Officiell tid Prinsens minne 1:50:01.
Blåsigt under loppet, men knappt nåt regn. Ett tag efter målgång öppnade sig himlen och då vräkte det ner. Körde en nedjogg om 2km i hällregnet och fick ihop 25km. Trots att det inte blev 30km fick jag ihop veckans 58km vilket känns viktigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar