I onsdags var jag med på Löparglädje och kvällens pass var fartlek. Ett roligt pass där vi inte fick veta hur länge varken längden på intervall (2-5 min) eller vila däremellan. Intervallfarten skulle motsvara miltempo. Jag har svårt att kolla fart medan jag springer, men det kändes som jag hade bra fart och ganska avslappnat - kontrollerat.
Sen kom magsjuka utan inbjudan.
Men per mail kom en välkommen (?) inbjudan till UTMB-veckan. Vinst i startplatslotteriet till OCC. Detta får ju räknas som UTMB-veckans ”knattelopp” med sina 55 km. Men 3500 positiva höjdmeter är en saftig utmaning. Jag räknade inte med startplats alls i år, tänkte mest att det kan bli bättre lottning till kommande år. För visst verkar det spännande med hela eventet i Chamonix! Men det var snarast med chock jag reagerade när jag fick beskedet.
På söndagen skulle jag hänga med Lotta på 22 km enligt hennes helgutmaning (samma distanser som Sandsjöbackatrippeln). Lite osäker på magstatus hängde jag med på dryga milen en tur till Domsten. Väldigt långsamt och supertrevligt sällskap, gott snack (om löpning förstås) hela tiden. Fick reda ut lite funderingar kring OCC. Kom hem och bokade resan - I’m coming Chamonix!
Måndag var det dags för backpass med Runners Club i underbart skånskt januariväder: stark vind, mörkt, runt nollan men det känns som minus 7 grader. Ändå ett starkt gäng på nästan 30 pers som dök upp. Och jag tvivlar på att någon frös när vi började springa i Landborgsbackarna. Inte jag i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar