Hela hösten handlar om älskade Kullaberg!!
Helgen efter Lidingöloppet ordnade Löparglädje en trailhelg på Kullaberg fredag till söndag. Fredag kväll inleddes med pannlampa på skogsstigarna. Premiär i mörkret för min del (och flera av övriga deltagare) och alldeles, alldeles underbart.
Med ca 800 meter av stenar och klippblock mellan Nimis och mig.
Mellangruppen "försvann" på lördagsmorgonen och jag bestämde mig för att testa den lite snabbare, våga för att vinna! Tog hand om sistaplatsen ganska snart, men kom ändå runt och tillbaka med samma gäng. Det går upp, det går ner och det är så vackert!
Efter Lidingöloppet hade jag ont i knäna (båda) ett par dagar. Nu slog det till på utsidan av ena knät - riktigt ont! På eftermiddagen skulle vi upp- och nerför Håkull och det kändes inte alls bra. Dessutom kändes det som en nerv var i kläm på ena skinkan. Förmiddagens "friskt vågat" var utbytt mot närmsta vägen tillbaka.
Vackra Kullaberg.
Söndag blev en riktig mysrunda ut till Fyren med härliga klätterinslag med gänget. Knät höll efter en natts vila, men började kännas av när vi närmade oss slutet. En helt fantastisk helg med mersmak för trail!
I slutet av oktober var jag med på HappyTrails Grottäventyr på Kullaberg. Snitttempot var skrattretande lågt, men så gick tiden mestadels åt för att ta sig ner och upp till grottorna. Och lyssna på anekdoter om dessa. En helt magisk dag med riktigt goa trailare.
Tror vi är på väg ner till Valdemarsgrottan (?) här längs ett rep.
På väg upp ur Trollhålet.
Strålande sol på andra sidan berget.
Den allra sista dagen i oktober var det dags för årets Kullamannen. Kanske kommer en race report senare, oavsett är det utan tvivel en av årets höjdpunkter!
Inför starten Kullamannen 2015 i Mölle hamn.
Vad jag vill framöver efter denna trailhöst:
1. Traila ännu mer!
2. Måste !! bli starkare uppför.
3. Helst bli snabbare.
To be continued...
