Koh Ngai, Thailand i slutet av november.
Efter ultran i Madrid skulle jag ta det lite lugnt. Men det gick förstås inte att motstå en och annan strandjogg i Thailand. Ljuvligt! Kort och lugnt passar utmärkt i värmen. Men väl hemkommen passerade nån dryg vecka som jag inte hade möjlighet att ta mig ut. Sen kom en vidrig förkylning som eskalerade vid jul. På nyårsafton hängde jag äntligen med på Löparglädjes pass. Hade inte förväntar mig intervaller, men ALL ork var försvunnen. Typ sex veckors vila och en låång uppförsbacke att övervinna.
Mörkertrail på Kullaberg. Inte omöjligt att årets första löppass är årets bästa!
2 januari var årets första löppass. Mörkerlöpning med Runners Club på Kullaberg. Vindstilla, ett par minus och stjärnklart. Magi! Framför allt känslan i kroppen, att jag kunde springa på. Uppför tog jag väldigt lugnt, men nerför var så lätt så lätt. Årets första löppass, årets bästa?!
Hammertrail Winter på Bornholm.
Långpassen är inte alltid så roliga, särskilt inte att genomföra själv. Eftersom jag i höstas anmälde mig till 30 km traillopp, Transgrancanaria, i slutet av februari behövdes det en plan. Årets första "långpass" blev halvmaran Hammertrail på Bornholm. Varför inte? Himla trevligt engagemang förra året och utflykt är väl alltid kul?
Ingen snö och is i år. Vindstilla, menlerigt och tjock dimma och sikt bara några meter fram. Vad gör väl det när danskarna åter bjuder på fina stigar och tuffa stigningar? Fantastiskt trail, minimalt med asfalt. Underbart avkopplande att springa i sin lilla bubbla omgiven av dimman, mjuk som bomull. Helt enligt plan tog jag det lugnt i början. Väldigt lugnt. Traskande halvvägs i ett lätt uppförslut undrade jag vad jag höll på med. Dags att sätta fart! Segade mig uppför den branta stigningen till Hammerfyren och upp- och nerför sluttningarna började jag passera andra löpare. Med två km kvar var jag rejält trött, men då hade jag passerat många under andra halvan. Lyckligtvis var det lätt nerför sista biten, motsatt håll från starten, och jag fick snackesällskap. Några hundra meter innan mål passerade en tjej och då tände jag till. Hade tagit det så lugnt och tänkte att jag borde klara en långspurt. Sprinter är jag ju inte, men en rejäl tempoökning kunde jag bjuda på. Tjejen hade inte krafter att svara och det är verkligen en skön känsla att avsluta starkt.
GAX Training 4 feb.
GAX training, fika och springa! Vad finns det att ogilla?
Startade med 13km från centrala Helsingborg till Linnéaträdgården. Gott alla-ska-med/snacke-tempo. Underbart när alla vill prata löpning! Inget roligt väder med regn. Men efter kaffe och macka kom värmen tillbaka i kroppen.
Andra varvet gick ut till Väla skog och via Allerum och Laröd tillbaka till Linnéaträdgården, ca 21 km. Dags för soppa. Sista rundan fick ut mot Domsten. Jag hade inte tänkt vara med på denna alls, men kom igång trots allt. Vid Laröd fick jag akut "hemlängtan" och dagen slutade på 38,5 km.
Nerför Serpentinen.
I strålande sol och någon minusgrad genomfördes Serpentinvarvet. Uppför 160 trappsteg och sedan en asfaltsbacke ner. Kroppen kändes seg. Jag lyckades hålla i (någon sorts) löpning uppför trappan fyra varv. Sen kände jag mig nöjd.
Veckan efter kom kalldusch med brakförkylning. Så nu är det 8 dagar till Transgrancanaria och springa de närmsta dagarna finns inte på kartan. Nu gäller:
1: Bli frisk
2: Vila mig till formtopp
3: Njuta av omgivningarna på loppet
Eftersom det är en hel del höjdmeter upp, men mer än det dubbla nerför hade jag sett fram emot snabb utförslöpning. Med uppladdningen blir det tufft att orka. Men tar loppet längre tid får jag ju mer för startavgiften...?!
