Vi startade vid stranden och började uppför landborgen in i fin barrskog. Danmark är inte platt om nån tror det! I skogen var det vindstilla och långärmad + vindjacka + väst visade sig ganska omgående vara för varmt. Fick stanna och ta av vindjackan.
Kändes lite småsegt, svårdefinierat - inte ont någonstans, pigga ben, lagom flås, men ändå inte lätt. Fina skogs- och häststigar i barr- och bokskogar, nån liten tjärn här och där. Träd att ta sig över, under eller runt. Har svårt för uppförsbackar, men de var ganska humana, löpbara (för de flesta antagligen). Efter 45 min hade jag bestämt mig för att börja med en halv mini-Snickers. Den första trillade på marken innan jag lyckades. Tog det lite lugnt i backarna och gick i några, ett par med lös sand, men lyckades hålla igång uppför några - vilket jag inte hade fixat för ett år sedan.
Knappt 17 km in i loppet fanns depåstopp med chips, frukt, vatten och sportdryck. Jag trodde jag hade ett par km kvar, så det blev lite abrupt. Vatten sippade jag via slangen hela tiden, så det blev en apelsinklyfta och en halv gel (colasmak går att svälja). Frida kom in precis när jag var på väg, hann byta några ord. Hon verkade pigg, tänkte hon är strax ikapp så jag gav mig av och kände att jag blivit lite kall den korta stunden.
Från stoppet kom jag in i den där lunken jag letat efter. Inte så fort, men ganska bekvämt. Här var skog med stigar, kortare sträckor på grusväg, merparten inte så kuperat, någon äng, lite bäckar, vattensamlingar och gegga. När min klocka visade dryga 26,5km kom det lägligt en skylt som talade om att målet fanns 2000 m bort!
Nu började den jobbiga delen! Klitter (små kullar) inne i skogen som gick rakt upp och rakt ner. I mängder! Jag såg ingen som inte gick uppför - antagligen för långt efter eliten, haha! I alla fall, urjobbigt men liksom "kul" ändå! Med mina korta ben klev jag förbi både tjejer och killar i backarna. En enorm boost för mig i den här delen av banan. Ibland var det platt i 20 m på toppen och då försökte jag ta mig fram joggandes. Tvär vändning åt vänster, nerför. Ända ner till stranden. Och den lösa sanden. Fast nu hade jag aning om målet. Kanske 500m? Tog mig förbi en kille nerför mot stranden. Såg två framför mig nere på stranden. Tog in lite och då satte den ene iväg. Hängde med den andra ett tag. Han började gå och då joggade jag iväg. Upploppet hade jag för mig själv men det går inte att motstå att spurta allt vad det går när mållinjen hägrar. Lycka!
I mål visade klockan ca 29 km. (Det längsta jag har sprungit är 30 km).
