North Coast Ultra - DNF

Förväntansfull vid start.

Tog båten till Helsingdanmark fredagen den 13e tillsammans med Lotta. På lördagen väntade North Coast Ultra och 50k+. Fantastiskt vackra omgivningar och perfekt väder när vi tog en promenad och hämtade nummerlapparna. Sen fortsatte uppladdningen med supersmarrig mat och ett glas bubbel. 

Spanade in morgondagens runda. 

Följa rosa flaggor.

Uppladdningen under veckan hade lämnat en del att önska. Dels hade jag haft rejäl träningsvärk från förra lördagens bergslopp i Spanien fram till onsdagen, fast visserligen hade jag oavsett behövt vila efter. Dels hade jag från söndagen haft rethosta som eskalerade under veckan. Skaffade några tabletter och först på fredagen kändes det bättre. Men hur mycket ”skit” hade jag i kroppen? Är det skadligt att springa 5 mil?

Vädret, småsoligt och lite vind, var allt man kunde önska. Kroppen kändes bra från start. 

Strax efter start. Upp och ner för kullarna. Jag är sista löparen på bilden. Efter en utförslöpa har jag kommit ikapp framförvarande led av löpare.

Första milen innehöll mycket löpning på stranden. I lös sand. Märktes knappt att det gick framåt. Otroligt tufft!

Efter ca en mil var vi framme vid stranden i Tisvildeleje vid målet. Fortfarande fräsch och nu vek vi in på underbara skogsstigar. Njöt av att tassa fram på mjuk barrstig. 

Började kännas oroväckande tungt redan innan 20 km. Peppade mig själv att det snart var depå. Där skulle jag äta några Hindbaersnitter som Lotta sagt var gudomliga. Kömpade på och upptäckte att depån var vid 24, inte 23km. Dessutom bestod den av två tunnor vatten. Mycket snopet!

Fyllde vattenflaskorna, men benen kom inte igång igen. Gick en kilometer och blev omsprungen av löpare från de kortare distanserna. Vända eller forstsätta? Bestämde mig för att fortsätta framåt. Nästa depå vid 31km. Gick och joggade om vartannat. Vid depån bestämde jag mig för att bryta. Då hade jag varit ute drygt 4 timmar. Benen var som telefonstolpar.

Hade jag kunnat fortsätta? Kändes riktigt tungt att se löpare efter löpare gå i mål när jag väntade vid målet. Men riktigt glad att kunna ta emot Lotta i mål efter ett starkt lopp förstås! Till skillnad från efter bergsloppet hade jag ingen som helst träningsvärk dagarna efter. Sitter allt i huvudet? 

Hur som helst, skönt med pigga ben följande vecka. Hade inte alls varit kul att slita ut sig och paja löpningen under härlig vårtid. Men det kanske kräver en revansch nästa år?