I helgen var jag i Småland och där fanns det snö. Alltså packade vi in våra väldigt basic, vallningsfria längdskidor i bilen. Oklart vilket år de användes senast?! Efter några timmars bilresa kändes det minst sagt lockande att ge sig ut.
Man blir bra på det man tränar på sägs det. Det tog inte lång stund innan jag kunde skriva under på det. Fick inte alls till någon teknik. Vi hade gett oss ut på en fin 5 km runda i skogen. När sambon ville köra ett varv till var jag supernöjd att kunna byta till löparskorna för mitt andra varv. Så himla glad att jag knappt tänkte på hur osköna mina dubbade Icebugs är. Greppet är å andra sidan oklanderligt.
Söndagen tog jag inga chansningar med skidor. I Skåne ser man sällan snö, så det är bara att passa på och njuta när tillfälle ges att lufsa i snö. Inte minst att det är så ljust och härligt av allt det vita!
Efter helgens lugna pass i snö var det dags för fart på måndagens intervaller med Runners Club. Känslan innan start var väldigt seg, men jag höll i bra när jag stämde av tiderna efteråt. Märkte även att några fick släppa mig efter några varv. Passet var på Borggården, en rektangel på drygt 450m. Vi skulle springa ett varv, jogga en sida (dvs 90-120m), springa ett varv... osv i drygt 20 minuter. Tufft! Samtidigt är det en go känsla, känner mig stark, efter jag har genomfört ett sånt hårt pass.
Klämde in en transportlöpning hem från jobbet igår. Vad gäller löpningen var det inget revolutionerande, men 1 - det var fortfarande ljust ute och 2 - fick njuta av små snöflingor som kittlades i ansiktet. Vem blir inte glad av sånt?
P.s. Alla hjärtans dag hade jag möjlighet att komma ut på dagen. I strålande sol! En dag där jag uppskattade de fantastiska omgivningarna jag springer i, för benen däremot var inte alls med den dagen. Tur att man kunde boosta med lite god choklad efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar